Igår då jag kom hem efter en lång dag i Ypäjä möttes jag av beskedet att min dotter tagit sina första steg. Vilken besvikelse att jag missade dem. Jag spenderar alla dagar med mina barn och så är man en dag borta och då händer det saker. Mormor var förstås belåten över att hon fått se sitt barnbarn ta sina första steg. Jag får trösta mig med att Filippa senare den kvällen tog två små vackra steg för mamma sin.
En förkyld och trött Filippa tränar flitigt på att stå och gå utan stöd.
|
2 kommentarer:
Duktiga Filippa!!!
Åh de där första stegen är så glädjande i själen att se. Här hade jag turen att få se dem.
Skicka en kommentar