Släpärter

Då barnen hade somnat i går passade vi på att äta släpärter. Aldrig tidigare har jag ätit släpärter i september över en månad senare än normalt. I år har sommaren varit så kall och regnig att ärterna blev färdiga ca en månad senare än vanligt. Vi har inte hunnit äta släpärter tidigare och jag måste säga att vi väntat med det en vecka för länge. Ärterna hade blivit rätt så stora och träiga i smaken.

Vi odlar alltså egna ärter. Namnet på sorten är det ingen som minns men jag tror det är någon form av matärt, ärterna är inte lika söta som sockerärter. Sorten har funnits på gården redan då min pappa var liten och vi använder eget utsäde.

För er som inte ätit släperter så kokar man ärter med skida och allt i saltat vatten. Sen smälter man smör och häller upp i t.ex snapsglas. När ärterna är färdig kokade doppar man ärtskidan i smöret och drar skidan mellan tänderna så att innehållet blir i munnen. Gott och enkelt!