Snörvel, snörvel, host, host...

Då var det sjukstuga igen. Jag tror vi tampats med alla tänkbara sjukdomar enda sedan i höstas. Vi hinner just och just bli av med en sak så kommer följande. Känns som vi aldrig är friska.

Den här gången är det bara Gusse som klarat sig från den här eländiga influensan (peppar, peppar). Jag här helt däckad med snuva, hosta och lite feber (jag brukar nästan aldrig ha feber), Filippa snörvlar och hostar och så har vi stackars Isak som alltid får det värsta. Isak fick idag medicinering mot lunginflammation. Läkaren kunde inte säga med säkerhet att det är lunginflammation men det rosslade så mycket då Isak andades att han tyckte att det vore dumt att inte behandla det som lunginflammation.

Isak hostar och hostar och det piper i lufvägarna när han andas. Idag vid lunch fick han så svårt att andas att både han och jag fick lite panik, som tur lättade det efter ett tag. Så nu är vi strandsatta här hemma igen. Typiskt då Gusse har vintersemester och vi skulle kunna göra något extra. Nåja, på det här viset får vi kanske något gjort här hemma.


Från en sak till en annan. I lördags hälsade vi på dessa underbara djur och deras ägare.

Familjen som balar vårt hö och halm hade bjudit in oss och andra "hästmänniskor" för att avnjuta en eftermiddag/kväll tillsammans.

Vi hade laglekar där vi skulle gå/springa en bana med en skottkärra full med hö och fylla vågen så att det blev 100kg, fylla en hink med vatten med hjälp av söndriga hinkar och ett liters mått, trä en järntråd genom en bana av elstängsel (man måste ju veta hur det känns för djuren då de känner på elstängslet), backa en liten bil (typ gator, fyrhjuling eller vad den nu kallas) med släp enbart med hjälp av en person som säger åt vilket håll man ska svänga och sist men inte minst gissa hur mycket en av kalvarna vägde.

Jag kan ju då gott konstatera att jag skall hålla mig till att planer och leda lekar och inte utföra uppgifterna själv. Jag blir som en yr höna då det blir dags för tävling. Super kul hade jag i varjefall. Sedan fick vi njuta av deras nybyggda bastu och av den underbara mat de serverade. Mums så gått det var speciellt köttet som förstås kommer från deras gård och surkålen som frun i huset hade gjort. En trevlig kväll var det och världens snällaste värdpar.