I går diskuterade jag och min man rättskrivning och det blev tal om mitt skrivande. Han påpekade att jag ganska ofta skriver ord "konstigt". Jag får alltid lite små panikatacker då det blir tal om mitt skrivande då jag hela mitt liv kämpat med rättstavning och att skriva korrekt. Jag kan inte stava för fem penni och lämnar ofta bort sista bokstaven i ord. Då jag läser blir det ofta tokigt och jag måste ibland läsa en mening om och om igen för att fatta vad där står. Jag tror att om jag nu gått i skola så skulle jag säkert fått nån form av dyslexidiagnos. Så gott folk ni får allt stå ut med mina tokigheter. Bättre än så här blir det knappast. Men att blogga, läsa och skriva gör så att mitt stavande/skrivande i varjefall inte blir sämre.
När jag gick i skolan tyckte mina lärar att jag var slarvig och att mamma inte övade rättstavning med mig tillräckligt mycket. Undrar just hur mycket de lärare ville att jag skulle öva. För gud så vi övade. t.ex då vi hade rättskrivning och det var en sats på kanske max fem korta meningar så hade mamma mig först och skriva av meningarna säkert tusen gånger och sen dikterade hon dem för mig ytterligare tusen gånger, ja vi satt där och skrev de där förbaskade meningarna timme ut och timme in och när vi sedan hade rättskrivning i skolan blev meningarna ändå fel. Ja, vad mer skulle vi ha gjort???
Nu tänkte jag underhålla Er mina kära läsare med två av mina berättelser jag skrev i mitt första "berättar häfte" i skolan
"När jag kunde flyga.
En dag hit jag ett frö.
Jag planterad fröett .
De väkste åp tilett tred.
Sen kletrd jag up i tredett.
Der Håpad jag från en gren.
å då kund jag flyga."
"Ett älsklings djur.
Min katt heter Murre.
Den brukr såvamyke.
I blad bruk jag gå ut
med den då brukar den gå i min kåja."
4 kommentarer:
Härliga berättelser Åsa o med prinsessklänning och allt klättra du upp i trädet, inte illa :)
De va faktiskt en hel del ungar som fick kämpa hårt med sina diktamenövningar, högläsning- och rättskrivningsuppgifter då vi var små.
Visst är de bra att barnen i dagens läge får hjälp med sina läs- och skrivsvårigheter i tid o man tar i tu med stöd undrevisning men ibland tycker jag att de lägger för höga krav på barnen och man förväntar sej så himla mycke av dem i tidig ålder.
Nog brukar barnen oftast komma fatt sina skriv- och lässvåringheter, allt med sin tid ;)
Tycker de är så roligt och följa med din blogg Åsa fortsätt i samma stil! Hälsn. Peti
Tack Peti!
Peti skrev nästan det som jag tänkte kommentera. Fina berättelsermed ljuvlig fantasi. O dina bloggar är trevliga att läsa, så tji åt pottan till lärare.
Tack vännen!
Skicka en kommentar