17 december 2011

Sjuk häst del 1

Tänkte berätta lite om vad jag har kämpat med under hösten. I slutet av augusti började min häst Pläsi kännas konstigt styv och stel. Tänkte att det kanske berodde på att hon gick ute dygnet runt och fått kallt. Så jag jobbade på med att försöka lösgöra henne så mycket som möjligt. Hon hade också blivit jätte fet under betesperioden och jag funderade på att sadeln kanske tryckte på på fel ställe.

Pläsi blev allt styvare och osammarbetsvillig, till sist verkade hon halt. Beslöt att ge henne ledigt några dagar för att sedan kolla om det gått om, men icke. Då jag inte hittade orsaken till hennes hälta utan bara kunde konstatera att det inte var benet som var skadat beslöt jag mig för att bara skritta henne utan sadel.

Jag kontaktade Fanny Littorin som är hästfysioterapeut för att få hjälp. Hon var på arbetsresa utomlands och meddelade att hon kommer och tittar till Pläsi i slutet av september, det här var i början av månaden. Ca en vecka efter samtalet kunde jag konstatera att hon verkade ännu sämre. Ringde veterinären som skrev ut en femdagars finadynekur. Finadyne är ett smärtstillande och antiinflammatoriskt läkemedel. Pläsi blev genast på bättre humör men hältan fortsatte.


Sista september kom Fanny Littorin på besök. Hon gick ett varv runt hästen och konstaterade: "Det ser inte bra ut". Tusen tankar han  flyga igenom mitt huvud innan jag fick en mer utförlig förklaring.

En muskel på högrasidans bog hade nästan slitits av. Hon visade hur den hängde genom att ta tag i muskeln, den var jätte lös. Hur kunde jag ha missat det? Och hur hade det hänt? Min teori är den att hon ramlat eller halkat på betet.

Jag påpekade flera gånger för mina vänner att det såg svullet och vätskefyllt ut på högra sidans bog. Men aldrig att jag skulle ha kommit på att det var muskeln som nästan var av. Dessutom var Pläsi så fet att det var svårt att se vad som var vad. Först hade jag skuldkänslor över att jag inte upptäckt skadan och fortsatt rida henne som vanligt. Stackarn hon hade haft jätte ont och jag fattade inget.

Men det ar bara att acceptera att man inte vet allt men att man blivit en erfarenhet rikare. I dag mår i varjefall Pläsi bra igen och en annan dag ska jag berätta vad jag gjort för att få muskeln att läka.

Pläsi, Petteri & Wilma på bete år 2007

Inga kommentarer: