Nu börjar det sjunga på sista versen. Snart, snart får jag börja min mammaledighet. En vecka kvar och så får jag ta allt i lite lugnare tempo. Magen börjar vara stor och tung och jag känner mig allt mer som en strandad valross som är mer i vägen än gör nytta.
Med tanke på att det är tredje barnet kunde man ju tro att vi har allt under kontroll men här sitter jag med en namnbok i min famn och känner allt mer hur paniken börjar smyga sig på. Vad ska bebben heta??? Vi vet ju inte om det är en kille eller en tjej så det är ju inte bara ett namn förslag som behövs utom minst två. Saker och ting brukar lösa sig och kanske står namnet skrivet i pannan på babyn då den föds.
4 kommentarer:
Drygt 3 veckor kvar till beräknat och trots att vi vet könet har vi inte heller någon aning om vad han ska heta....!! Suck! Allt annat är dock klart!
Vad spännande! Snart är det dags! om ni inte kommer på namn så kanske storasyskonen har några spännande förslag...? :)
Tiden går så fort. Vincents förnamn bestämde vi i förlossningssalen (hade lämnat fälten toma i tyksens blankett) och andra namnet utanför pastorskansliet när vi skulle träffa prästen inför dopet. :) Så nou hätä. Namnen mognar nog sen med tiden.
Mmmm...myser!! Härlig tid framöver - njut av magen, av rörelserna inne & jag tror nog som du säger - namnet står nog i pannan när bebben kommer ut :) KRAM!
Skicka en kommentar