Ett tomt familjecafé

Idag möttes vi av ett tomt och tyst familjcafé. Efter ett långt och snorigt jullov tror jag att vi alla hade sätt framemot att träffa andra barn och vuxna. Så snopna vi blev. Vi väntade och väntade och lyssnade till alla ljud men det kom aldrig in ett glatt ansikte genom dörren. Tja, vad kan man göra. Isak var ganska nöjd så länge han fick äta kex och skorpa. Han lekte med bilarna och sprang omkring lite för sig själv. Filippa ålade omkring på golvet. Hade väntat på att få se hur hon skulle reagera på de andra barnen nu då hon äntligen kan ta sig framåt. Själv satt jag och pratade med damen som håller i trådana. Vi funderade mycket på varför mängden besökare minskat så drastiskt under förra terminen. Förra våren var det mycket besökare det kunde till och med bli riktigt trångt. Konstigt hur det kan bli så där. Ja, om trenden inte ändrar får vi väl försöka hitta på något annat. Undrar bara var jag skall hitta sällskap åt Isak då vi inte har speciellt många grannar och alla de barn som bor här omkring är betydligt mycket äldre. Som tur är finns ju parken där Isak får vistas med andra barn tre gånger i veckan. Mig går det ingen större nöd på jag har fullt upp med alla sysslor här hemma och i stallet. Vi får se vad tiden utvisar.