Minns Luciamornarna då jag var liten. Mamma väckte oss med levande ljus i handen och från bandspelaren hördes Luciasång. Det var så mysigt. Sen åkte vi till mormor och morfar för att lussa. Yngst som jag är så fick jag naturligtvis vara tärna. Ville så gärna vara Lucia men man lät mig förstå att jag skulle vänta tills jag blev lite äldre. Sen kom den dag då jag äntligen skulle få vara Lucia. Då meddelar min 5år äldre syster att hon är på tok för gammal för att vara tärna och att jag skulle få lussa själv. Vad är nu Lucia utan sitt följe. Om jag minns rätt ställde jag till ett sjudundrandes hallå men jag tror det ändå resulterade i att jag fick lussa ensam.
Lugna mysiga Luciamornar är ett minne blott. Här började dagen ca kl 5.30 med att Filippa bestämde sig för att vakna och låg och pratade i sängen. Mysigt är ljudet av hennes jollrande men det ändrades ganska snabbt till gråt. Det var bara att stiga upp och en stund senare hördes det tassande ljud i trappan och Isak hade vaknat. Jag försökte göra det mysigt och tände ljus på bordet då vi skulle äta frukost. Försökte förklara och visa för Isak vem Lucia är men han var måttligt intresserad. Jag tror jag får vänta ett år till med mitt Luciafirande.
Vi får se, kanske åker vi och tittar på luciatåget ikväll.
Trevlig Lucia till Er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar