Tack!

Tack för alla fina ord och styrkekramar. Det betyder mycket.

Det har varit många tunga dagar men efter regn kommer sol brukar man säga. Visst är det så, tiden läker alla sår med tiden blir saknaden och tomheten mindre smärtsam. Ännu är saknaden väldigt  stor och i stallet finns en tom box med täcken som hänger utanför i väntan på att han skall komma tillbaka. Vill inte släppa taget riktigt än.

Men snart fylls platsen av någon annan häst och Petteri lever vidare i mitt hjärta.

Vill bara säga att Petteri inte var min häst utan ägdes sina sista år av världens bästa C men han har bott här hos oss en längre tid. Av många olika anledningar blev det så att jag tog Petteri under mina vingar då tiden var svår och han blev mig en väldigt kär vän. Sköter alla hästar i mitt stall som de vore mina egna och en del hästar sätter mer prägel på mig än andra.

 

 

Det tyngst med att ha djur är att man allt som oftast måste besluta när det är dags att ta farväl. Djur är oss människor så lojala och kämpar in i det sista för att vi människor ska ha det bra. Förr eller senare kommer ändå den morgonen då du ser i djurets blick att orken är slut och det är dags att släppa taget. Det här beslutet är bland det svåraste man som djurägare måste ta och det kräver styrka och mod. Efter att beslutet är fattat följer oftast ännu många dagar innan domedagen. Det är här det blir extra svårt för man vill ju ha sitt älskade djur kvar. I väntan på döden hinner många tankar komma och frågan kommer om och om igen "Gör jag rätt?" Här måste man kallt ta ett steg tillbaka och se helheten, finns det ett riktigt djurliv kvar eller bara smärta. Jag är så stolt över alla djurägare som vågar fatta beslutet och stå vid sitt djurs sida tills sista gnistan släcks. Oftast gör man sin vän en tjänst.