13 oktober 2014

Farväl

Idag har jag för sista gången lagt armarna runt din mjuka hals, känt din varma mule mot min kind och fått en sista puss på min hand. Du finns ej mer men i mitt hjärta finns du alltid.

Du har gett mig mer än du kunde ana, tagit mig på fartfyllda äventyr och lugna promenader. Vi har gått igenom mycket du och jag. Delat glädje och sorg. Alla tidiga mornarna i stallet välkomnade du mig alltid med ett vänligt gnägg. En snällare och lojalare häst får man leta efter.

Nu får din trötta kropp vila. Jag hör dig ännu men du finns ej mer. . . Saknar dig så otroligt mycket min älskade Petteri. Tack för alla fina år!

 
Vid ett äppelträd under hösthimmel grå, vinden viskar i hans öra, ord som bara hästar kan förstå - "Öppen står din grind, kom, de dags för dig att gå, dit ängar alltid gröna och himmlen alltid blå". Vid ett äppelträd under hösthimmel grå vinden viskar i mitt öra ord, som bara människor kan förstå - " Jag lever kvar i alla minnen, minns min gnäggning när du mötte mig vid grind, jag är en del av vinden som torkar tåren på din kind"

2 kommentarer:

Fru Z sa...

Åh vad vackert du skriver vännen, gripande<3 Massa massvis med styrkekramar och energikramar måtte vara svårt <3 Men vet du - han har haft det gott hos dig/er, bättre är svårt att hitta* Puss & kram bästaste vännen, du finns i tankarna <3

Ninette sa...

Jättetråkigt... Massor av styrkekramar, och <3 härifrån vännen